☀️SEMESTERTIDER☀️ Längre leveranstider kan förekomma under v. 27 & v. 29.

☀️ SEMESTERTIDER☀️ Längre leveranstider kan förekomma under v. 27 & v. 29.

Din varukorg

Din varukorg är tom

Utforska våra favoriter

Hemma hos

Constance Gennari, Laurent Geneslay, Achille 14, Brune 12, Léonard 4 och Uno 1 år

I Paris – det eklektiska familjehemmet hos grundaren och Creative Director för The Socialite Family

Den ursprungliga idén var en form av lättsam sociologisk observation. Genom sitt onlinemagasin ville Constance Gennari introducera en ny generation föräldrar genom deras hem. Tio år senare är framgången fortfarande ett faktum.

Under tiden har observation övergått i handling. Formuleringen kan verka oväntad, men den sammanfattar filosofin bakom The Socialite Family, inredningsvarumärket som lanserades 2017: att ”skapa familj”. Funktionella möbler som aldrig kompromissar med estetik. Nya klassiker som kan följa med genom generationer och olika hem.

Oavsett perspektiv är familjen själva kärnan i allt som berättas och utforskas här. Vad kan då vara mer naturligt än att kliva in i den privata världen hos någon som så länge har granskat andras historier och smak?

Constance Gennari är parisare, milanes, mamma, hustru, entreprenör och outtröttlig. Med en förmåga att generera idéer i samma takt som minuterna går är den energiska grundaren och Creative Director för The Socialite Family svår att hålla jämna steg med. Hennes nyfikenhet söker ständigt efter nästa estetiska överraskning, även när den gömmer sig i något så specifikt som dimmerknappen på en lampa från 1980-talet.

Mellan karriären, ett aktivt socialt liv, familjen – tre barn och en make som också är entreprenör – och, för att göra ekvationen ännu mer komplex, den unga golden retrievern Uno, bestämde hon sig nyligen för att använda lite av den tid hon egentligen inte har till att förändra allt i sitt hem.

En tillfällighet? Tio år har passerat. De första tio åren av The Socialite Familys existens. Tio år av liv och utveckling i denna familjelägenhet högst upp i en industriell byggnad från 1930-talet.

En cykel går mot sitt slut ... men säger man inte att allting börjar om igen?

FÖRFATTARE:
Elsa Cau
FOTO & VIDEO:
Clothilde Redon, Elsa David

Publicerad av The Socialite Family

Översatt av Brandstationen
-

Läs originalartikeln


Som vardagsrummets självklara mittpunkt tillför Rotondo en lekfull och elegant känsla för hela familjen.

TSF – Vad har du för bakgrund?

Constance | Jag växte upp mellan Paris och Milano. Efter Lübeck och Janson de Sailly studerade jag först konsthistoria och sedan juridik vid Sorbonne med förhoppningen att klara auktionistprovet. Men av en slump började jag arbeta för Milk Magazine, som då precis hade startats, innan jag gick vidare till byrån Ouvriers du Paradis, som upplevde sin guldålder under 1990-talet och som verkligen låg till grund för den Rive Gauche-anda som senare kom att prägla Le Bon Marché. Därefter blev jag art buyer inom reklambranschen. Jag hade i uppgift att hitta rätt fotograf för rätt projekt och föreslå en stilistisk signatur till kunden. Men jag hade svårt att passa in i reklambyråernas sätt att fungera. Personligen tycker jag om det oförutsedda ...

TSF – Berätta hur The Socialite Family kom till.

Constance | Jag skickade ut mitt första nyhetsbrev för The Socialite Family – jag brukar bara säga Socialite för att spara tid – en fredag den 13:e år 2013, vid en tidpunkt i mitt liv då jag var redo att starta eget. På den tiden var bloggar väldigt populära. De var ett enkelt sätt att visa upp sin smak, och de hade dessutom fördelen att lyfta fram många dolda talanger för omvärlden. Jag använde detta format för att visa upp mina vänners hem och det som jag såg som en ny generation av familjeliv. Jag utnyttjade tiden då jag fick arbetslöshetsersättning för att bygga upp webbplatsen.

TSF – Vilken identitet ville du ge nättidningen?

Constance | Jag ville fokusera på dagens familjer: de som får barn senare i livet – och som i allmänhet också har mer pengar. Jag började med mina vänner, som levde ett mycket urbant liv. Föräldrar som arbetar, som reser tillsammans med sina barn och som ofta lever närmare sina barn än tidigare generationer gjorde. Det är människor som med tiden har utvecklat sin smak och som har mycket starka personligheter, vilket återspeglas i deras hem.

Tyvärr är inredning alltid en kompromiss. Man kan inte ensam välja allt som finns i ens hem (skratt). Tanken är inte heller att svepa in lägenheten eller huset i bomull bara för att barnen är små eller livliga. Tvärtom, vi måste lära dem! Hemma hos oss växte vi alltid upp omgivna av vackra saker. Och dessutom lever föremål och möbler vidare, så det spelar ingen roll. Det var också vad The Socialite Family handlade om i början: att visa verkligt liv, med lite oordning och en blandning av vardagsföremål och mer värdefulla saker – inte perfekta interiörer, även om det förstås finns en ambition.

TSF – Så de första åren med The Socialite Family som nättidning handlade alltså också om att improvisera och lösa saker efter hand?

Constance | I början hade jag en vän som översatte webbplatsen åt mig. Jag bad en ung designer, Jeff Paff, att skapa en layout. Jag gick till en lokal utvecklare som såg på mig med en skeptisk blick, som om han tänkte att det här aldrig skulle fungera! Jag var gravid med Brune, och vi arbetade från hans källare.

Jag behövde se allt och övervaka varje detalj. Jag hade alltid min idé mycket tydligt för mig. Jag brukade skicka ut nyhetsbrev var tredje vecka, och varje utskick innehöll flera familjereportage fotograferade av fotografer som till en början gick med på att arbeta mer eller mindre på bytesbasis. Ofta var det modefotografer, och jag erbjöd mig att investera lite i deras inredningsprojekt eftersom jag var intresserad av deras sätt att se på ämnet.


TSF's Chiesa-pallar omger det pokerbord som designats av Joe Colombo, vilket har gjorts om till ett skrivbord för The Socialite Familys art director.


Ett samspel av texturer och mönster med TSFs modulsoffa Rotondo

“Jag skickade ut mitt allra första nyhetsbrev för The Socialite Family fredagen den 13:e år 2013, vid en tidpunkt i livet då jag var redo att starta mitt eget företag.”

– Constance Gennari

TSF – När bestämde du dig för att lansera inredningsvarumärket?

Constance | Till en början hade jag ingen affärsmodell (skratt). Särskilt eftersom jag vägrade att ”sälja familjesilvret”, som någon föreslog att jag borde göra. Denna självständighet i smak och perspektiv var viktig för mig.

Jag träffade min partner Marianne Gosset genom en gemensam vän två år efter att jag startat bloggen. Hon hade precis kommit tillbaka från New York, där hon arbetade med företagsförvärv och fusioner på Barclays. Hon hade redan tackat ja till ett jobb här i Paris. Men vi tillbringade en förmiddag tillsammans och ... hon bestämde sig för att satsa tillsammans med mig.

En dag föreslog La Redoute att vi skulle göra ett samarbete. Det blev The Socialite Familys sovrumskollektion för La Redoute, och det blev en stor framgång. Jag arbetade tillsammans med deras designers i deras fabriker i norra Frankrike.

Marianne frågade mig om jag hade fler idéer, och självklart hade jag det. Vi hade fått en glimt av en annan, mer hybrid affärsmodell ... Så vi bestämde oss för att satsa.

År 2017 presenterade vi vår första kollektion av möbler och inredningsföremål på Salone del Mobile i Milano. I dag har vi tre egna designers och arbetar med hantverkare som vi noggrant har valt ut runt om i Europa.

TSF – På tio år har The Socialite Family kommit långt, både som varumärke och som nättidning.

Constance | Ja, men för mig är drivkraften densamma, och jag känner fortfarande likadant. Jag vill fortfarande vara delaktig i att fotografera familjer, inspireras av människors berättelser och deras hem, och jag har förstås fortfarande mängder av idéer till nya kollektioner.

Det stämmer att vi har vuxit betydligt. Men jag känner fortfarande att vi bara är i början av vår historia.

Våra grundprinciper har varit desamma sedan start. För varumärket handlar det om materialens konst – med ett omsorgsfullt urval av europeiska hantverkare – färgernas konst, som är av grundläggande betydelse för mig, samt konsten att komponera och skapa kontraster.

Jag skulle också lägga till en tydlig fransk-italiensk identitet, som kommer från min egen bakgrund, även om jag inte begränsar mig till den. Ingenting hindrar mig från att inspireras av allt som finns omkring mig.

I dag producerar vi fyra kollektioner per år.

TSF – Vad inspirerar dig i vardagen?

Constance | Mina inspirationskällor är väldigt varierade, men de börjar ofta med möten: med fascinerande och kreativa människor, med en film eller en bok. Det är inte på sociala medier man lär sig saker, enligt mig. Det kan vara en utställning eller ett fynd på en loppmarknad.

Sedan finns Italien, där jag tillbringade en del av min uppväxt, och historien om italiensk design som vi upplevde varje dag i Milano.

Men det kan också vara en resa, eller att se mina barn och deras sätt att uppfatta världen, hur de klär sig och vilka upptäckter de gör.

Det som alltid har varit konstant för mig är nyfikenhet och eklekticism.

Men det jag saknar nuförtiden är tid – tid att bli inspirerad.

På matbordet: TSFs Monastico-bordsunderlägg och deras broderade Domenica-bordsduk.

TSF – Du växte upp i en mycket speciell familjemiljö: en mycket parisisk mamma och en italiensk pappa...

Constance | Min mamma är verkligen en karaktär. Hon var ganska sträng i sättet hon uppfostrade oss fyra barn på, men samtidigt lite excentrisk, väldigt kvick och framför allt oerhört elegant, med en fantastisk kulturell bildning. Hon tog med mig överallt. Vi växte upp tillsammans med två italienska vinthundar, omgivna av alla hennes fynd. Hon älskade att leta efter antikviteter och gör det fortfarande – hon går till auktionshuset Drouot nästan varje dag och besöker ofta loppmarknaden i Saint-Ouen.

Hon är väldigt nyfiken och har alltid varit otroligt uppfinningsrik, även om hon gärna spenderar pengar. Vårt hem var som ett dockhus, fyllt med textilier, konstverk och vackra föremål, fördelade över två våningar i Paris 16:e arrondissement. Min mamma drack enbart ur kristallglas och dukade alltid med silverbestick. Samtidigt som hon lyssnade på The Doors.

TSF – När man lär känna dig känner man igen ditt arv och din känsla för detaljer och klassicism, men det finns också en betydligt mer avslappnad sida.

Constance | Det kommer kanske från den italienska sidan. Min pappa var raka motsatsen: ett minimalistiskt hem där man inte lade särskilt mycket pengar på inredning – det intresserade honom inte. Däremot var det mina italienska vänner som öppnade dörrarna till några fantastiska familjehem för mig.

TSF – Hur skulle du beskriva din smak?

Constance | Den utvecklas ständigt. Genom min uppväxt ärvde jag en kärlek till 1700-talet – därav min kärlek till gobelänger – och mer generellt till en klassisk, borgerlig stil. Men också en passion för färger, liksom en mer radikal och modern sida som sannolikt kommer från mina italienska rötter.

Jag älskar kulturkrockar, blandningen av epoker och stilar. Det är som med kläder: jag älskar nästan uteslutande vintageplagg och kombinerar loppisfynd, som jag är fullständigt besatt av, med några vackra vintageplagg från stora modehus eller ibland ett par moderna skor eller en accessoar. Nyligen reste jag till USA och blev exempelvis besatt av både gamla och moderna cowboyboots.

TSF – I år har du förändrat allt i familjens lägenhet. Vad hade du tröttnat på att se?

Constance | Det grå, polerade betonggolvet! Jag har bara behållit det i köket. Jag ville lägga vita plattor, men till slut tyckte jag att det skulle kännas alltför kliniskt.

TSF – Eftersom ni bor i en historisk byggnad måste man vara lyhörd för samspelet mellan arkitekturen och inredningen.

Constance | Det här är en industribyggnad från 1930-talet, en före detta textilfabrik. Laurent Buttazzoni hade redan ritat lägenhetens interiör för de tidigare ägarna. Vi har inte ändrat planlösningen alls. Vi återtog bara ett rum när Leonardo föddes. Resten handlar om inredning.

TSF – Vilka förändringar har du gjort i hemmet?

Constance | Jag ville verkligen skapa något mycket mjukare. Mattor överallt och en tydlig 70- och 80-talskänsla där man vill slå sig ner direkt på golvet. Jag ville skapa flera olika hörn och stämningar i rummen, särskilt i vardagsrummet som är väldigt stort.

Det finns fler färger än tidigare, men jag ville också förenkla: färre möbler, bara vackra saker och inget som ligger framme i onödan. Jag älskar att jag inte längre har någonting på mina soffbord. Det känns så befriande. När blicken får vila är det på en vacker lampa eller en fin målning, punkt.

Jag har byggt ut bokhyllorna för att få plats med böcker och tidskrifter som vi samlat på oss under lång tid. Vi sparar dem och jag hämtar mycket inspiration från dem i mitt arbete.

Jag tycker väldigt mycket om vår modulsoffa Rotondo. Tyget med leopardmönster fungerar särskilt bra mot den ockrafärgade mattan. Och med barnen och hunden är den dessutom praktisk. Man kan flytta runt modulerna och ställa tillbaka dem igen, och tyget döljer smuts ganska bra.

I korridoren har jag lagt ett Versaillesparkettgolv som jag hittade hos min mamma. För flera år sedan passerade hon ett stadspalats som höll på att renoveras. När hon såg att parketten revs ut utbrast hon att det var ett brott och räddade den till sitt hus på landet i Perche. I år lade vi in den hemma hos oss, ruta för ruta, och kompletterade med nya delar där det behövdes. Sedan slipade, vaxade och lackade vi hela golvet.

Vi har också förvandlat det slutna, fönsterlösa rummet intill vardagsrummet till ett TV-rum, spelrum och bibliotek.

Under vår mycket uppskattade utställning La Scopa förra vintern tog vi över ett palats mitt i Paris som skulle rivas. Där visade vi The Socialite Familys kollektioner. Jag tog de tyger som vi hade hängt på väggarna under utställningen och skapade en draperad, omslutande känsla i rummet hemma.

Efter utställningen köpte jag också några målningar av konstnären Renske Linders, som jag upptäckte genom The Curators, bland annat målningen med ett par skinkor som hänger på mitt kontor! På kvällarna tänder jag vår lilla Tubo-lampa som belyser den på ett fantastiskt sätt.

Perfekt belysning för ett perfekt par skinkor: TSFs bordslampa Tubo är full av överraskningar
Efter leopardmönstret kommer tigermönstret med vår Bomboloni-kudde i mönstrad sammet.

TSF – Du bor här tillsammans med din familj. Det är alltså inte bara du som bestämmer över inredningen...

Constance | Det stämmer. Laurent och jag har inte alltid samma smak och vi måste kompromissa, precis som alla andra. Men det fina är att han tycker om mina förslag mer och mer (skratt). Det finns till exempel ett vintage-skrivbord från amerikanska Herman Miller här i vardagsrummet som är hans, liksom den fantastiska fåtöljen av Hans Wegner – den med repdetaljerna.

TSF – Kan du nämna en av dina favoritplatser i lägenheten?

Constance | Min egen lilla arbetsplats, i en nisch i vardagsrummet, omgiven av stora fönster med utsikt över takåsarna och vår lilla balkong.

Den viktigaste möbeln här är förstås mitt skrivbord, som egentligen är ett pokerbord formgivet av Joe Colombo. Runt det finns mina papper, mina böcker och mina favoritföremål, varav flera är familjeklenoder, som den lilla Gallé-lampan som tillhörde min gammelfaster.

I vart och ett av bordets fyra hörn finns ett utfällbart askfat för rökare. Jag har alltid haft en passion för askfat och samlar på dem, framför allt italienska. Allt detta för att undvika att röka...

Jag arbetar ofta härifrån, och Léonard, min yngste son, sitter mitt emot mig med sin målarbok. Jag har kompletterat arbetsplatsen med en pall i plexiglas som jag köpte i Italien. Just nu älskar jag plexiglas.

TSF – Vad ska vi hålla utkik efter från The Socialite Family under de kommande månaderna?

Constance | Just nu arbetar vi intensivt med lanseringen av vår senaste kollektion, L’Arte della Gioia. Den är levande, färgstark och en hyllning till hemmet – den trygga plats som välkomnar oss efter en intensiv höststart, där vi hittar tillbaka till oss själva, förbereder oss för hösten och försjunker i en bra bok. Eller kanske till och med lever som i en roman.

Jag ville göra en blinkning till den litterära höstsäsongen, så vi skapade en elegant och tidlös interiör fylld med böcker som bär på berättelser, varma färger och kontrasterande textilier och material. Vissa mönster är inspirerade av 1600-talet, medan andra hämtar influenser från 1980-talet, en period som fascinerar mig mycket just nu.

På längre sikt hoppas jag att The Socialite Family ska kunna nå ut till fler kontinenter. Förra året öppnade vi vårt första kontor i New York. Fortsättning följer...